Tvåsamhet, som allt i LandetDigitalia...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se

Mobil: 46 0707 534 539


Kan allt bestå av ettor och nollor...

Visst är det märkligt att ord och bild tecknas på samma sätt som ljud!

Fick 3 låtar av en vän som var ungefär 15 år då jag som hastigast såg honom på fritidsgården i Södertälje. Före det minns jag inte, men jag har ett forografi som min mamma tog av oss som bodde i samma port på Gulagårn. Vi ungar satt på en mjölkpall vid Dalkarsberget mellan Bränninge och Järna, medan mammorna stod upp. Tant Ljung var med, hon var en gammal käring som bodde intill vår lägenhet; vi var rädda för henne.

Sedan var där Leffes morsa med en kusin till honom, och en mamma med en sittvagn, och i den satt den här pojken som jag pratar om. Sedan har jag inte sett honom förrän jag fick tre fotografier med honom på, och en känd musiker; Ray Charles. Min vän skrev att han fick 2 timmar tillsammans med honom i Stockholm.

Så var det de där musikstyckena. Det var min vän som sjöng och spelade piano, för det var just det han var bra på. Han kunde skriva också; om musik, skrev i flera tidningar. En av låtarna han skickade som ettor och nollor genom tråden och in i min dator och ut i högtalarna, heter Munkbormadammernas jazzkapell. Den är bra, och han kom med något nytt in i mitt liv; musik på nätet!

Nu måste jag lära mig hur man gör då man skapar en ljudfil, ty jag sjunger i en kör i Järna; det är PRO-C-Dur, i morgon sjunger vi på Ljungbacken; ålderdomshemmet.

Vi gör så med jämna mellanrum; ibland sjunger vi i någon kyrka, och så sjunger vi i Församlingshemmet. Det är inga sakrala saker vi sjunger, men näst intill, eftersom de för oss gamlingar är högst känslomässiga: det kan vara om den gamla stugan som ligger nära sjön, och ibland invid fjället; mest handlar det om kärlek. En låt har en särskild klang; det är den som Jockmockjocke sjöng några år för länge sedan; Kullekulla kocko som en gök, jag bjuder dig två rum och kök/ kom älskling och gör ett försök/ i mina två rum och kök...

Nog är det förunderligt att alla dessa ljud ska komma fram ur nina högtalare då jag förvandlat analoga ljud till digitala. Men känslor och lukt och smak måste man transformera själv, och det är väl för väl att det blir lite kvar för oss människor att känna av.

Det är med ettor och nollor som mycket annat, t.ex andningen, det måste till ett djupt andetag parat med en lika lång utandning. Som en gammaldags gårdspump, en sån där med ett långt skaft som man för upp och ner.

Ettor och nollor är förståss inte ettor och nollor , det är bara som vi säger; när det gäller datorer handlar det om kontakt och inte kontakt, en ström av elektroner, och ett stopp, och nu är vi framme vid TrollPackan som blev stum av förvåning när hon såg solstrålarna komma emot henne; hon fick en s.k. ahaupplevelse.

Det är en särskild atmosfär där uppe vid Svartputten, många hemligheter finns förborgade där, och det var därför Moffa och hans compani startade ett projekt där då de lade ner en antennsladd i vattnet och lät den sjunka till olika nivåer.

Sladden stod i förbindelse med en transistorradio som Moffa tagit med sig, och så selade man in våglängder och frekvenser på ett ljudband av samma slag som jag har då jag spelar in då kören sånger till musik av gamla spelmän från Bror-Lennarts Järnarevyer; Axel, John och Leif.

Hitintills har väl projektet inte gett så förskräckligt mycket, men en del händelser kring Vatt-Anna hade vi aldrig fått reda på om man inte fiskat i Svartputten och registrerat Ettor och nollor.

Du kanske minns att Mästerdedektiven fått i uppdrag att söka efter bevis att Packans uppenbarelse var riktig, och här ska du få höra vad som hände en kväll när Anna i Oxviken kom ut och skulle gå till avträdet.

Hon såg Hildemars kvigor som gick och betade på ängen. Hon såg att Rosa gick lite avsides intill skogskanten och att en stor älgtjur, säkert en tolvtaggare, elegant hoppade över gärdesgården och travade fram till henne. Hon ryggade inte tillbaka, och då han reste sig på bakbenen och red henne, stod hon lugnt kvar tills akten var färdig. Då drog han sig försiktigt tillbaka och vände helt om och försvann in bland tallar och granar. Det hela tog bara några minuter, så var det över, och när Anna kom ut ur dass igen var det som parningen aldrig hade hänt.

Det märkliga är att när Rosa sedan kalvade efter 9 månader, ja kor går lika länge som en männsika, då var hon inte längre en kviga, utan en kossa som de andra mjölkkorna. Första mjölken kan vara lite blodbemängd, men snart är den aldeles gul; den kallas då råmjölk. Av råmjölk kan man göra kalvdans, den är god. Råmjölken är särskilt näringsrik, och Rosa hade extra mycket i sina stinna djuver, och det berodde säkert på att hon fick tvillingar.

Återigen möter vi tvåsamheten, men denna gång var det två likadana, till synes; men tids nog ska det visa sig att där tar vi fel.

Vi nästa möte där tomtar och troll möts och Trollpackan svingar klubban, kan Mästerdedektiven TrollKalle rapportera följand:

- Det finns vissa svaga indisier på att det existerar ett visst förhållande i naturen, men säkert är det inte, såvitt jag kan bedöma. Vilket skitsnack; bara tomma ord!

- Bra, Kalle, det är precis som jag inbillar mig. Någon mystik finns förborgad i dessa strålar som jag såg, undrar om inte en var röd och den andra blå...

Ja, ja, snacka går ju, men snacka så det går...vi går vidare!