Endräckt, tvådräckt och tredräckt och så MoffaFridolin...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se


FiaKanKälv som Fantomen...

Fia blev inte kvar i AkterKastellet efter att ha bjudit sina närmaste tjejkompisar dit. Hon blev hastigt och lustigt en mogen kvinna och fann en man.

Eftersom denne var i besittning av två olika identiteter: en från Gamla Svedala och en från Amerikas Västkust, närmare bestämt från Los angeles, så blev mannens mor en orsak till att hon hastigt och lustigt försvann ur landet.

Och här står vi nu utan hennes draghjälp, hon som med sin energi skulle leda oss vidare, trots att hon en gång lotsade oss in i MilkRiver, när vi skulle till sjön Sillen och ut genom hamnen i Trosa. Nu får vi klara oss själva.

Det klart vi har ett muntligt avtal; hon skall skicka bilder därifrån hon bor just nu i Los Osos, som ligger mellan Los angeles och San Fansisko.

På det viset har Fantomen försvunnit, men inte för alltid hoppas vi.

Kvar är Läderlappen, han som skall reducera allt som dräller in på vår redaktion och skall läggas ut på DigitaliaGalleri. Det lär bli KaptenPerssons roll en tid tills han blir färdig med sin utbildning och kan skapa dataprogram om Flodområde 63; han är på god väg.

En hel del resurch måste det bli om vad som sker på nätterna när folk i allmänhet sover. Vi vet genom HäxanGustava som lägger sin näsa i blöt både här och där att man, både tomtar och troll, brukar ta sig in i Folketshus och hålla möten.

När nu Fantomen rest over there, får Stålmannen rycka ut, det blir en bra början på en lång karriär för honom. Inte värt vi säger mer eftersom Gustava har egna spioner inom rörelsen.

Vad som intresserar oss mest nu är hur det går för Vatt-Anna att ta sig till stan.

Eftersom färjan över Lanaren för länge sedan är ett minne blott, och knappt det, får hon ta sig fram till järnvägen. Då går hon utefter stranden och passerar den gamla grunden efter färgkarlens lilla stuga precis vid gränsen mellan Tveta och Ytter-Järna socknar. Väl ute på spåret går hon mot tunneln på den höga banken som delar sjön i två delar. Den lilla delen i öster kallas Lanare stjärt. Under banken nära tunneln finns en hög trumma som förbinder Lanare stjärt med stora Lanaren där vattnet något norrut rinner genom Bränningeån ner till Bränninge gård och vidare förbi statarbostäderna.

Att det varit en färja över sjön har flera personer sagt. En av dem är fru Axelsson på Glibotorp, samt Helmer Eriksson som bodde på Västergärde som pojke och som också hade kläm på att det gått en hålväg förbi Västergärde, vilket även Edvard xxx på Gerstaberg har sagt.

Vi följer Anna genom tunneln och kommer fram till Marielund och tar av mot Bränninge där den gamla vägen går uppe på Dalkarlsberget och kommer ner där statarlängorna ligger. Sedan är det inte långt till Pershagen där hon vilar sig en stund.

Nu har hon tur, ty en bonde som ska till stan och handla, dommer med häst och vagn, och det klart att hon får åka med. Trivsamt är det att sitta bredvid bonn och hästen travar så fint. Ibland när de kommer till en uppförsbacke blir hästen orolig att han inte skall orka med att dra vägnen ända upp, och därför börjar han galoppera ett tag innan bonden lyckas ta ner honom.

I nerförsbacken skjuter vagnen på och det frestar på selen. därför har hästen ett särskilt bromstyg runt svansen som skall underlätta vid nerförslut. Det heter hindertyg.

Annas morfar var kördräng på Nådhammar men det har hon ingen aning om. Inte heller att han kom från Adelsö vid Hammora kvarn, där släkten af Klint ägde ett hemman. Släkten af Klint kom ursprungligen från Gottland. Det var många manspersoner i den släkten som var sjövärdiga. De var Amiraler och konteramiraler och hade seglat för svensk örlogsflagg. De var kartläggare till sjöss och lärare på sjökrigsskolan.

Det finns en tavla på slottet i Mariefred som visar sjöslaget i Viborgska viken, där Erik af Klint och hans son Gustav finns på amiralskeppet där Gustav III:s bror, Hertig Karl, som då är regent, finns med. Klintarna var duktiga att göra sjökort och ritade kort ända från Spanien.

Nåväl Annas morfar kom ursprungligen från Dalarna, närmare bestämt från Insjön som ligger några kilometer från Leksand. Hans far var gruvarbetare och förolyckades i en järngruva som fanns i ett berg där man bröt jern på ena sidan och koppar på den andra. Vi vet väl alla hur det förhåller sig med Ahlens och Claes Ohlssons som har sitt ursprung, ja det vet ni nog; annars tar vi det en annan gång...

Hur som helst börjar det regna sista biten in till stan, den långa biten utmed Saltskog Fjärd och när bonden ställer in hästen vid Armströms gård där alla bönder stallade in sina dragare, då var det bara ett kort stycke ner till Viksgatan där hennes fasters föräldrar bodde, och där var hon äntligen i hamn...