Om dom bara visste...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.AkterKastellet.jerrylinder.se

Mobil: 46 0707 534 539


De 3 Dokumentatörerna med Moffa som nr: 4...

När min far jobbade på en skrotaffär i Stockholm kom han ofta hem med en eller flera serietidningar. Eftersom han inte tyckte att vi hade råd att köpa, var det förståss en skatt man fann i hans portfölj; en Fantomen, eller en Läderlappen; Stålmannen kom mera sällan hem, kanske det berodde på att han sållade bort dem vid källan.

Men kompisarna hade, gud ske lov, även Stålmannen. Nu har jag dem ständigt i min skalle, ty jag har engagerat dem i firman. Jag skriver firma om ÖkneboHäradsteater, för det förhåller sig så, att teatern inte har någon vanlig estrad utan en missionstation där unga människor skall lära sig nyttigheter som kan vara bra att ha kännedom om på hemmaplan (Flodområde 63) i första hand; och i Dahomey (jazzens hemvisst på Slavkusten) i andra. Vi får väl se hur långt vi kommer...

Vi ska använda oss av MoffasMultiMediaSmedia på AkterKastellet där vårt universitet är registrerat. ÖkneboHäradsteater har för övrigt den avsikten att hyra in sig på Folketshus i Mölnbo, men det kommer inte att byggas förrän i nådens år 1917 vänta får du se här nedan.

Som vanligt när skymningen faller över Vårdinge kommer de små under jorla hoppande och skuttande fram under stora stenar och gamla vindfällen. Andra sitter högt uppe i trädkronor hela dagarna, men när kvällen kommer ruschar de ner och sällar sig till alla de andra som ska på möte. I denna natt 1858 ska Trollpackan Svea berätta vad hon såg då hon glirade mellan stora tallar. Hon såg ett märkvärdigt ljus komma farande från den roterande solguden. I kväll kan hon inte hålla sig längre, mumlar hon, och nu om en kvart kommer de alla att sitta vid runda bordet, stort som en karusell på Wåhlinge marknad. Där skall gamla hemligheter i Trollskogen dryftas; och det är därför De 3 Dokumentatörerna, jag höll på att säga: Kasper och Jesper och Jonatan, men de har inte kommit hem från sin missionsresa ännu, nej jag menar Fantomen, Läderlappen och Stålmannen.

Det sägs att Häxan Mara stryker omkring här utanför Korpberget, hon är inte att leka med; hon är 10 gånger nyfiknare än sin mamma, Pomperipossa, och lägger näsan i blöt vid varje stupränna. Nu reser sig ÄrkeKärringen upp, det är en Packa som har sina rötter långt tillbaka i tiden, säger man; men folk pratar så mycket nu för tiden. Mer än 78 barn har hon i alla fall fött, och alla går i skola här efter klockan 02:00, måndag till och med fredag. På lördagar och söndagar håller de sig undan så de inte blir tyraniserade av grannpojkar som kommer till Mölnbo för att göra satyg och slå sönder nya station som skall byggas 1861. Annars är de riktigt hyggliga allihop och ska bli styrelseordförande i någon ideell förening i MilkRiverValley, Flodområde 63; bara de få gå igenom volontär-utbildningen, som sagt var.

Häxan Mara har också ungar; en hel skrulledus, och de är beredda att ta upp kampen med trollungarna.
Tomtenissarna är av en annan kaliber; de har inte tid att djävlas; ty de måste uppfinna film och bildspel som kommer att användas i undervisningen längre fram. Därför sitter de hemma på de sju säterierna och pluggar; där har de det varmt och gott. Kanske de borde vara ute lite mer för att få fräknar i pannan och på näsan; ett sundhetstecken.

- Ut med er ungar säger Tomtemor Gustava, men barnaskaran bara ruskar på huvudet och sitter kvar vid hästarnas och kossornas foderbord. Ibland stryker Murre omkring och gör sig till, och Trulle, grevens hund, lägger sig gärna mellan två Nissar och har det gott.

Nu ska vi få reda på vad Packan har sett mellan tallkronorna:

- Bäst som jag stod där vid Svartputten, ute på mossen, blev jag som förlamad, säger hon lågmält, och harklar sig. Inte av ljuset i sig, mera av den tanke som slog mig, aj, aj, aj. Jag såg två solstrålar komma farande långt långt bortifrån, ja det var så långt som från mig själv på Svartsjömossen till solguden själv.

Den ena strålen snodde runt sig själv som en tok, och allt som den närmade sig mig blev den längre och planare samtidigt som den kom emot mig med större hastighet.

Den andra betedde sig på ett helt annat sätt, den var liksom utsräckt i början men blev ivrigare på slutet och snurrade runt, ja det är säkert som amen i kyrkan, den gjorde liksom långkullebytter hela tiden ända fram till mig där jag stod och kisade.

Först ett långt hopp och så snurrade den ihop sig och sträckte ut sig igen; och på detta sättet i ett kör ända in i hjärnbarken på mig gamla trollpacka. Och det var just där det underliga hände; de omfamnade varandra, två livfulla ljusstålar, och förvandlades till en gen, nej, nej inte gren. Vad sitter ni där nere och småpratar om? hör upp, detta är livsviktigt!

Av två blev ett, sa Packan, ett kraftfullt väsen som vet precis hur saker och ting skall byggas; såvida Maran inte är i närheten förståss, för då kan man inte veta vad som komma skall. Jag inbillar mig att jag såg livet födas där i mitt inre. Amen!

Alla i filmsalen satt som förskräckta. Vad är det här som drabbar oss nu, en ny världsbild längst där inne; som om det inte var nog att man lagstiftat om laga skifte i hela landet. Byarnas måste sprängas och hus och allt måste placeras ut på de markbitar som lantmätaren tilldelat dem. Tur att det var så många säterier i trakten, men tänk där det fanns många byar; alla hade de ju släktingar långt borta i Småland, Härjedalen och på Gottland.

De kände sig allihop som om de skulle kunna köras ut ur Flodområde 63 på samma sätt som Adam och Eva fick lämna paradiset, då Ormen O lurade dem att äta av frukten från Kunskapens träd.

Packan tog en ny pris snus och torkade av sin stora näsa med en stor näsduk, och så tog hon till orda igen och sa:

- Såvitt jag kan förstå var detta ett tecken på att vi skall få tillökning i församlingen; kanske inte i morgon, men om en tid. Jag föreslår att Fantomen tar sin kikare med sig och gå på jakt. Allt misstänkt skall lämnas in på Reduceringsbyrån, och sedan skall Läderlappen redovisa sina intryck här när vi träffas.
Stålmannen är en styv en, en som kan fälla omdömen om vad som helst, han har Ordet i sin makt.

- Någon som har något annat förslag.

- Jasså du KaffePetter, jaha ja, jag förstår, dags att sätta på. Då säger vi det, var så goda att ta för er, det här blir svårsmällt kan jag tänka... SLUT.